Bränder


Min mardröm är att bli innebränd.  Jag verkligen hatar när det har brunnit i närheten eller så.

Heromdagen så satt jag i skolan lite längre bak i klassrumet och jag hör ( bara jag ) att det tjuter någonting och eftersom jag hatar det här så blev jag uppmärksam och lyssnade och utan att tänka så sa jag rätt ut " DET BRINNER " och min lärare säger " PRATA MIG INTE I MUNNEN "  och jag får panik och säger " MEN DET ÄR BRANDLARMET " han svarar att han hör inget så alla ska vara tysta, till slut så ser jag hur folk drar sig ut från klassrumen och jag skriker " JAG SKA I ALLA FALL UT " han stoppar mig och öppnar dörren till klassrumet och säger ut allihopa.

Jag var den som hörde branallarmet.

Det har hänt två gånger att jag har varit i samma hus som det brunnit i. Första gången så satt jag mamma och mormor och min bror  och hans kompis var i hans rum och så plötsligt hör vi hur det börjar prasla till och vi reagerar direkt och vi märker hur det ryker ur min brors rum. Det har blivit kortslutning i hans DJ högtslare och dom tagit eld.
Det var hemskt! jag ställde mig på köksstolen och skrek!

Andra var när jag hade sommarlov och jag satt och kollade på film men vi tog en paus för att gå ut på balkongen där vi hör att det plingar men vi tror det är hos grannen tills vi verkligen förstår att det är på min dörr det ringer så jag springer ner och där står en kille och är helt förstörd och det är ett tjockt moln utanför dörren och han säger bara att vi måste ut fort för det brinner ( i ett trettonvåningshus fast nu var det i lägenheten bredvid ). chockad som jag är så fattar jag inte vad han säger till mig tills han säger igen att vi måste ut fort och jag bara skriker att herregud jag måste ut ( mamma var inte hemma, hon var ute med hundarna ) och jag kutar ut och i koredoren står det familjer och gråter mot väggarna och är helt hysteriska.

Vi kommer bort lite så vi ser bättre och då hör jag min mamam skrika " MEN MITT BARN ÄR DÄR INNE " jag skriker och skriker att mamma jag är här men hon hör mig inte för alla bara gråter och är galna. då står det en kille längst inne i koredoren och säger till mamma att bor du i den här lägenheten? ja svarade mamma och han säger att vi hade kommit ut redan och vi mådde bra så hon kutar ut och vi möts utanför. 
 
Alla mådde sämst den kvällen för man hade ont i lungorna och halsen och ögonen. Jag kommer ihåg att jag hade en vit tröjja på mig och den var helt grå efter vi hade sprungit i koridoren.

uch fy, jag blir helt galen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0